prosa/poesi ark/hive

Demonauterna

Ena Wärcksamhetsberättelse
om Stympfärd & Villgärningar

 

Turbulens då vi med sotiga stavelser gjorde helga da-da. Akademin hävdade ägg, siarna föreslog transport. Till protokollet fördes:

VI ÄR HUNGRIGA ALLTSÅ SEGLAR VI SUM.

Ex pronto grundades ett köpcentra kallat Fekalopolis, restes en konsul med titel av Homalembi Cagar. Vi idkade med gull och purpur, avvildade landet med haussig kakkamers.

Tråkfärd jämte futtiga kuster. Vi skrek: Söta ni, får vi köpa krapp & gullegull! Men vildarna kastade sten. Kvickfart med brinnande hårfästen. Ogjorda busyffärer, summa tandvärk och klådiga klor.

Siarna yrade strax en Astro-Special: Ister och allmänt schlaraffen i väster, i alla väderstreck, men konjunkturerna skiftar, helt osagt hur. Mätta under månen, då siarnas ben kastades i havet.

Vetenskaparna visste inte att förutse latriners listiga drift, än mindre att lotsa en tuggarfärd. Urarva mockor i bakvattnet, till detta ett & annat ledamotskopf, då resterna av akademin hivades över bord.

Vi satte pris på firmamentets jungfruhuvud da-da. Och skeppet var vår kniv genom etern ha-ha. Sannerligen, så drömde vi på ovettig resa: att oändligen skiva demimond till demimond.

Vi mötte svartyppiga amasoner och hoppades med socker på dem. Men de sa ”Ni är räknare” och gav oss till lystna babianer. Vi blev aplägrade under höga tjut, tills dess vi var alldeles förbi.

Nu visade sig verkshöga Piedestaler. Ludna storverk fick viljan igenom våra hålhudar ömma. Vi ville vädra Varför men kalendern höll sig undan hela dagen. Vid horisonten brann visst giraffer.

Vi flydde hals utan huvud till en ö i sjön bortom ön vid en sjö bakom solen. Framsteg demonen, storbukade gnagarguden, vrålade:

¡ZEEVIZZARD OFFUNSS EIDAIMOLON MORDRE!

Men vi flådde och kokade gudagott, ty vi är hungriga, alltså seglar vi mumsum. Vi nagelfor och sjöng kadaver, fann i kotpelaren rullad märgfull skrift:

 

DAIMONAUTES INC.
’Da-Da är vårt kall’

Ett textobjekt som avslutas först då texten skrivs ut och ihoprullas till en cylinder + Version för utskrift (PDF) kan nedladdas här ^

 

Reviderad 2009 (2003)

Storm i Jardim Botânico

ΕΙΣ ΤΗΝ ΕΣΠΕΡΙΑΝ

 

Sunnanmakad i molnen, en ismunnad Ikaros, nej: en Bladud, felvingad, försagd, kom jag till dig, till denna västanplats där man aldrig lyckats ge namn åt floder i januari.

Troia Nova här, Nova där, Nova varstans. Varför lusten till namnet på det som störtats, till att resa på nytt det som raserats? Por que?

JARDIM DO PARAÍSO? frågar aran svarar ARA-RA! HA-RA-RA! Så faller himlen till marken, och vår hybris gör gällande att den faller av saknad efter oss. Urubun parkerar förstenad bakom ett moln, micoaporna för protokoll, bambun spelar orkanxylofon, och kungspalmerna låter kronan gå i ett jubelregn av havsgröna narrkometer. Xochipili, stordrömmande växtmagus, hälsar oss grinande av skratt, en till annan av irrfärdade demonauter, och ned ned i djunglavirvelns jade faller jacafrukter stora som huvudsaker i denna tes om slutet på alla slut.

porque: resposta
por que: pergunta
porquê: substantivo
por quê: final da frase

Därför att sådan är Aeneas ätt: Hos oss bor i varje dröm om paradis viljan till apokalyps. Västerut! Västerut!

v.1.6.

xochipili